Från Facebook till Facelook

Publiserad i: Datum: 2019-01-07

2019

- Nu gör vi det går från ord till handling i Tillsammansprojektet

Några reflektioner inför ett nytt spännande och lärorikt år, mina två största lärdomar från 2018 var att alldeles för många jag träffade kände sig otillräckliga i sina liv alldeles för ofta och dessutom alldeles i onödan, allt för många löste detta genom att jobba halvt ihjäl sig och överleverera för att duga. Detta ledde bla till det andra stora problemet jag identifierade, en mycket vanligt förekommande känsla av ensamhet och utsatthet, detta trotts många "vänner" i såväl sociala media som utanför. Min tro och förhoppning är att vi i år verkligen skall göra det som idén i rubriken hintar om att gå från Facebook till Facelook som min vän Lasse Evertsson skriver i sin krönika.

Jag hoppas att i år få medverka till att många fler börjar arbeta med sin emotionella intelligens EQ och lära sig vad det verkligen är och innebär jag ser fantastiska effekter när individer kommer till insikt i hur känslor påverkar allt i deras liv och att dom själva kan påverka sina känslor. 

Jag påstår ju att det i princip aldrig är handlingar i sig som är problemet när det uppstår problem i mellanmänskliga relationer utan den känsla en handling eller utebliven handling genererar.

Mitt andra lika starka önskemål är att få fler att lära sig Action Learning, alltså att lära av och med varandra med verkligheten som pedagogiskt verktyg vi har utvecklat en funktion för detta i Ngager som är fantastiskt effektiv för olika utvecklingsbehov i organisationer. 

När vi lär av och med varandra och delar våra utmaningar och resonerar kring lösningar med människor som har ett helt annat perspektiv med en specifik metodik så händer det verkligen mycket bla blir vi medvetna om att vi vet mer än vi vet, vi får en trygghet i att vi löser problemet tillsammans med olikheyer och att olikheter verkligen är bättre och alltså inte behöver vara rädda för att vara olika utan vågar vara unika och också sårbara.

Det som är så paradoxalt med ensamhet genererad av otillräcklighetskänslor är ju att om vi verkligen vågar vara sårbara och ber om hjälp så är det sunda och friska människors naturliga reflex att hjälpa en annan människa som behöver hjälp, så min uppmaning är, våga vara sårbar, be om hjälp och ge därigenom andra människor gåvan att få känna sig behövda och du känner dig inte ensam längre, bra eller hur, så vänta inte var generös och be om hjälp så ses vi längs vägen i livets tillsammansprojekt.

Varma hälsningar 
Christer 

Taggar: